Som många vet vid det här laget så hände det till slut – Johanna blev gravid. Från det att vi började försöka tog det bara ett par månader innan provet visade positivt! Det kanske låter mycket för den oinvigde, men alla som på något sätt varit inblandade i graviditeter och/eller graviditetsförsök vet bättre. Det finns nämligen en hemlig värld av saker som ingen talar om. I alla fall inte för mig.

Det är inte helt lätt att bli gravid

Alla som någon gång sett på TV eller råkat snappa upp ett uns av amerikansk sexualundervisning vet att det räcker med att titta lite för djupt i ögonen på någon utan kondom eller p-piller för att graviditeten ska vara ett faktum. I skolan får man lära sig att oskyddat sex garanterat leder till både barn och otrevliga sjukdomar, och den uppfattningen överlever nog i många fall en bra bit in i vuxenlivet. Tills det är dags att försöka själv.

Under en given månad är chansen att bli gravid i runda slängar 20-25%. Det förutsätter dock en mängd saker, exempelvis att kvinnan är under 30 och fullt frisk. Det förutsätter också att mannen fungerar som det är tänkt, och att man lyckas tajma in de få dagarna under månaden som ägglossningen sker. Det sistnämnda är enklare sagt än gjort, speciellt om man inte har järnkoll på menscykeln.

20% sannolikhet att bli gravid en given månad är väldigt lågt för den som vill ha barn, men högt för den som inte vill.

Så med lite marginal kan man räkna med 20% sannolikhet om alla är friska och har bra koll på kalendern. För att räkna ut gravidchansen (eller risken) över flera månader måste man utgå från chansen att inte bli gravid, dvs 80% per månad. För två månader räknar man 0,8 * 0,8 = 0,64 och får fram att det därmed är 64% sannolikhet att inte bli gravid på två månader. Tre månader blir 0,8 * 0,8 * 0,8 = 0,512, det vill säga 51% sannolikhet att inte bli gravid på tre månader. Det betyder att på tre månader är det nästan 50/50 på att bli gravid, med andra ord. Man ska komma ihåg att det bara gäller på förhand – det blir inte större chans månad tre bara för att man inte blivit gravid de två första månaderna. 20% per månad gäller, obönhörligen. Räknar man vidare på det visar det sig att på ett halvår är sannolikheten maximalt 75%, och det förutsätter att alla orkar vara på topp alla halvårets veckor.

Få pratar öppet om att försöka skaffa barn

En stor anledning till att det finns saker som ingen talar om är att väldigt få pratar öppet om att försöka skaffa barn. Traditionellt är det något man förväntas smyga med. Det är helt och hållet förståeligt, just eftersom det inte är helt lätt. Att inte berätta för andra om sina planer gör att man slipper känna stress på grund av andras förväntningar, och det blir kanske något mindre jobbigt om något tråkigt skulle hända på vägen.

Samtidigt kan hemlighetsmakeriet leda till stress på andra sätt. Par som längtar efter att bli gravida efter flera års ihärdiga försök tycker nog inte att det är speciellt kul när släkten ovetande frågar om det inte är dags snart. Varje oförsiktig (men välmenande) fråga och varje månads misslyckande kan bli som ett slag i magen.

Helt tydligt är det dock att när man väl börjar prata om det, öppnar sig en ny värld av funderingar. Jag och Johanna delade med oss av våra planer till bekanta som berättade att de hade försökt i fyra år innan deras efterlängtade dotter kom. Fyra år! För Johanna och mig var det helt främmande med sådana tidshorisonter. Det som också kom fram var att när de efter en lång tids kämpande till slut berättade för någon annan insåg de också, precis som vi, att det här var inget ovanligt. De fick stöd, hjälp och kontakt med sjukvården och kunde undersöka om något var fel.

Jag och Johanna har som sagt haft turen att inte behöva vänta så länge, och det är vi väldigt tacksamma för. Det vi tar med oss och kan tipsa andra om är att det finns en värld av erfarenheter och stöd för den som skrapar lite på ytan.

Det är inte klart bara för att man är gravid

Att bli gravid är bara första steget. Innan fostret så att säga är planterat är det sannolikheten att bli gravid som är fokus. Efteråt är det sannolikheten att behålla det. Den klassiska magiska tumregeln är att efter vecka tolv kan man berätta för den man vill. Anledningen är lika enkel som den är hård – innan dess är risken för missfall inte försumbar. Visserligen går de allra flesta graviditeter alldeles utmärkt, men fram till just vecka tolv är risken påtaglig – någonstans runt 10-15%.

10-15% risk kan vara en väääldigt påfrestande risk.

På grund av det här ohyggliga faktumet måste man smyga med de goda nyheterna. Många, inklusive oss, delar med sig till ett fåtal personer tidigt, och möjligtvis till den närmaste familjen runt vecka åtta eller så. Varför då? För att om något – usch och fy – skulle hända, skulle det inte vara en rolig uppgift att höra av sig till alla igen med de tråkiga nyheterna.

Glädje blandas med en ny sorts oro, och en längtan om att ta sig över den där magiska spärren så att man kan berätta för världen. För det är det enda man vill. Det är inte klart bara för att man är gravid, och jag misstänker att det nog inte blir klart när barnet har fötts, för den delen. Eller när det börjar dagis, slutar skolan, skaffar jobb och kanske bildar familj heller.