Dystra men omöjliga slutsatser


Det dök upp en bild från Dagens Nyheter i mitt Instagram-flöde, och bilden hade ett citat som fick mig att reagera med bestörtning:

Mer än dubbelt så många barn – 17 procent – får hellre tröst av ”ingen alls” än av sin pappa. Det är hjärtskärande.

Hjärtskärande var ordet! Ingen rolig läsning. DN skriver också i sitt Instagram-inlägg:

”Visst vill män också vara nära sina barn. Krama dem, och smeka tårarna från deras kinder, dela deras värld, få veta vad de tänker på, vad som tynger dem. Det vill alla föräldrar. Men bara 7 procent av papporna åtnjuter det förtroendet”, skriver Lisa Magnusson med anledning av en undersökning i Kamratposten.

Att bara 7 procent av papporna får det förtroendet av sina barn låter onekligen katastrofalt, men som tur är är verkligheten med stor sannolikhet inte alls så dyster.

Lisa med flera har dragit slutsatser som helt saknar underlag.

Undersökningen

Undersökningen var en enkel flervalsfråga där barnen fick svara på ett antal förvalda alternativ. Frågan samt resultatet såg ut såhär:

Källa: https://kpwebben.se/det-har-ar-kapearnas-liv/

 

Vid en första anblick ser det inte så kul ut, eller hur? Men här kommer fällan – det är lätt att svara på fel fråga när man läser resultatet. I DNs inlägg och i Lisa Magnussons text kommenterar man frågan ”Vilka vill du prata med när du är ledsen? ”, men undersökningens fråga lyder ”Vem vill du helst prata med när du är ledsen?”.

Ordet ”helst” och det faktum att det bara går att välja ett alternativ gör de dystra slutsatserna omöjliga att dra. Det kan helt enkelt vara så att de 46% som helst vill prata med mamma också vill prata med pappa, om än inte riktigt lika gärna. Vi kan inte läsa det från undersökningen. Informationen finns inte. Lisas text utgår från det absolut värsta extremfallet – att av de 46% som helst vill prata med mamma vill ingen prata med pappa. Alls. Det har jag svårt att tro.

Ett motexempel

Eftersom vi bara har undersökningens siffror att gå på vet vi inget om den inbördes ordningen, men vi kan lätt konstruera exempel som motsäger slutsatserna. Låt oss säga att vi har frågat 100 barn som representerar urvalet. Utan att förvränga undersökningens resultat skulle vi exempelvis kunna ha:

  • 46 barn som helst pratar med mamma, varav 30 gärna pratar med pappa i andra hand.
  • 22 barn som helst pratar med kompis, men 10 av dem pratar gärna med mamma och 8 med pappa i andra hand.
  • 7 barn som helst pratar med pappa.
  • 17 barn som inte vill prata med någon alls.

17 barn vill inte prata med någon alls, och det är tråkigt på alla sätt. Dock skulle sådana här siffror innebära att 30 + 8 + 7 = 45 barn hellre pratar med pappa än ingen alls! Då tycker jag personligen att jag varit återhållsam i mina påhittade siffror, men poängen är att ingen vet. Lisas påstående att ”mer än dubbelt så många barn får hellre tröst av ingen alls än av sin pappa” skulle i det här fallet vara grovt fel, då det snarare skulle vara närmare trippelt så många som gärna pratar med pappa.

Vi kan konstruera många exempel, men det är endast ett som ger resultatet som basuneras ut – det absolut värsta fallet. Knappast rättvist.

Omöjliga slutsatser

”Mer än dubbelt så många barn – 17 procent – får hellre tröst av ”ingen alls” än av sin pappa.” – en slutsats som är omöjlig att dra.

”Men bara 7 procent av papporna åtnjuter det förtroendet.” – också en slutsats som är omöjlig att dra.

Alternativ

För att kunna dra de slutsatser som Lisa och DN gör hade en annan typ av frågeställning behövts – exempelvis en flervalsfråga där man kan kryssa i alla alternativ, eller lämna allting tomt om man inte vill prata med någon alls. Exakt 17% skulle alltså lämna ett sådant formulär tomt i det här fallet, och minst 46% skulle kryssa i ”mamma”.  Rimligen skulle mamma då få fler än 46% eftersom man kanske helst pratar med ett syskon, men sedan mamma. Exempelvis. Minst 7% skulle kryssa i pappa, men min gissning är att det skulle bli många fler än så.

Om vi vill svara både på Lisas fråga och på KP:s ”helst”-fråga behöver vi en fråga där man inte bara kan svara flera alternativ, utan också rangordna de alternativ man väljer. Då kan vi ta reda både på vem man helst vill prata med, och hur de olika alternativen står sig inbördes.

Slutsats

Det är svårt att formulera undersökningar. Man måste i förväg exakt veta vilka slutsatser man vill kunna dra. När man dessutom publicerar sådana här undersökningar behöver man också tänka på vilka slutsatser andra kan tänkas leta efter.

Det är också svårt att läsa undersökningar, eftersom det intiutiva ofta lurar oss. Kika gärna två gånger och fundera på vad som inte syns!

Slutligen är det också väldigt synd att diskussionen om sakfrågan antingen skyms eller utgår från felaktiga underlag. Eftersom folk sällan läser rättelser eller bryr sig om motbevis är det extra viktigt att få till det från början!

Den obetydliga terrorismen

Terrorism är i grunden konstruerad för att få ett stort genomslag med hjälp av förhållandevis små medel. Terrorism är designad för att få oss att överskatta dess betydelse och reagera oproportionerligt starkt. Terrordåd pryder tidningarnas förstasidor i dagar eller veckor, men egentligen är risken att utsättas för terrorism försvinnande liten, och det är upp till oss som individer och som samhälle att inte låta oss luras. En av de bästa sakerna vi kan göra i tider av förvirring, sorg och rädsla är att förneka terroristerna den starka reaktionen, och försöka se det hemska lite mer rationellt.

 

För att kunna övervinna känslorna och åstadkomma något så svårt och viktigt krävs det lite perspektiv på det hela. Låt oss därför hitta på ett exempel som jämför den fruktansvärda terrorismen med något välkänt, som trafikolyckor.

Ett överdrivet tankeexperiment

I Sverige är risken att omkomma i trafiken cirka 0.003 procent per år i snitt, förutsatt att alla personer i Sverige delar lika på risken. Låt oss säga att Arlanda, som skickar iväg cirka 10 miljoner passagerare per år, blir utsatt för ett terrorattentat om året. En gång per år kraschar ett plan med 200 människors död som följd. Hur många skulle flyga från Arlanda om det var allmänt känt att något sådant inträffade årligen? Inte många. Betänk också vilka rubriker ett sådant attentat mot Arlanda skulle få!

 

I ett sådant läge skulle risken att omkomma i ett terrorattentat vid flygning från Arlanda vara 200 / 10 000 000 = 0.002 procent per år. Jämför det med dagens verkliga trafikrisker och låt tanken sjunka in en stund. Även om Arlanda skulle genomlida ett blodigt terrorattentat per år är det ändå större risk att omkomma i trafiken i Sverige!

 

Verkligheten

Givetvis är risken att omkomma i terrorism otroligt mycket mindre än så. Ingen flygplats i världen råkar lika illa ut som vårt teoretiska Arlanda. Efter lastbilsattacken i Nice var dödsoffren för terrorism i Europa och Amerika 658 till antalet, enligt en artikel i Washington Post. I samma områden dör cirka 360 000 människor i trafikrelaterade olyckor under samma tidsperiod. En genomsnittlig människa löpte alltså över 500 gånger större risk att omkomma i trafiken än i ett terrorattentat under den perioden. Andra regioner i världen får genomlida enormt mycket mer terrorism än vi i väst, men inte ens där är terrorism en speciellt vanlig dödsorsak.

 

Nu är inte dödliga trafikolyckor speciellt vanligt heller. Hjärt- och kärlsjukdomar, infektioner, cancer och andra åkommor dominerar dödsorsaksstatistiken. Därför är det olyckligt att terrorism får ett kolossalt överdrivet fokus, inte minst ekonomiskt. Om resurserna istället kunde läggas på viktigare problem skulle vi som samhälle kunna göra mer nytta. Om vi istället riktade våra insatser på att förbättra miljön, utrota orättvisor, bota sjukdomar eller göra andra vetenskapliga framsteg skulle vi kunna nå mycket längre än vi gör idag.

Att slåss mot terror

Terrorismens mål är att skapa skräck och oro. Skräck föder hat, hat gödslar grogrunden för terroristernas syften oavsett om det handlar om religiösa, politiska eller synbart meningslösa motiv. Det mest effektiva vi kan göra är att inte gå med på terroristernas önskan. Inskränk inte vardagen, och acceptera inte dem som utnyttjar tragedier för sina egna populistiska syften. Lyssna inte på dem som spekulerar i terror eller jagar klick genom att sprida skräck. Välj dina nyhetskällor med omsorg och var källkritisk. Tro inte för ett ögonblick att nyhetsflödet är representativt för vad som händer i världen. Uppmärksamhet är hårdvaluta, och det är många som slåss om din tid och energi. Slösa inte bort den på terrorism. Det finns betydligt allvarligare saker att bry sig om.