Vi människor är väldigt intresserade av framtiden. Vi lyssnar gärna på kunniga yrkespersoner som talar om vilka aktier man ska satsa på, hur bostadsmarknaden kommer att se ut nästa år, vilka långsiktiga effekter ett visst politiskt beslut kommer att få, eller vilket nystartat företag som kommer att bli nästa Google. Det finns ett litet problem, och det är att komplexa saker sällan låter sig förutspås. Inte ens av ”experter”.
Illusionen av skicklighet – experter som inte har en aning
I boken Thinking Fast and Slow berättar psykologen och statistikern Daniel Kahneman ”illusionen av skicklighet och giltighet”. Vi är generellt sett mycket mer självsäkra än vad vi borde, och vi litar alldeles för mycket på förutsägelser och expertis. Kahneman refererar bland annat till en studie som psykologen Philip Tetlock publicerade i sin bok ”Expert Political Judgment: How Good Is It”? Tetlock intervjuade 284 personer vikas yrken innebar bland annat att uttala sig om politiska och ekonomiska trender. De intervjuade kunde alltså vara analytiker, rådgivare, kommentatorer, eller andra typer av experter inom politik eller ekonomi. Dessa experter fick frågor som handlade om huruvida vissa betydelsefulla händelser skulle inträffa under den närmsta tiden. Skulle president X vinna valet i land Y? Kommer marknaden i land Z att bli nästa börsraket? Deltagarna fick också uppskatta sannolikheten för mindre, större, eller oförändrad mängd av effekterna i varje fall. Totalt samlades 80 000 svar in, svar som sedan jämfördes med utfallen en tid senare. Resultatet blev att förutsägelserna var sämre än om man hade satt samma sannolikhet på alla alternativ i alla fall. Resultatet var alltså sämre, i genomsnitt, än om man hade lottat. Kom ihåg att det handlade om människor vars jobb var att leverera förutsägelser och råd! Tetlock slog fast att inom sitt eget område var man åtminstone lite lite bättre än resten av deltagarfältet. Tyvärr är experter ofta överdrivet självsäkra just inom sitt eget område, något som tillsammans med de usla spådomarna gör dem opålitliga och kanske rentav farliga. Experterna visade sig dessutom mindre benägna att erkänna när de hade fel, och kom oftare med bortförklaringar.
(Stycket ovan fritt lånat och översatt från Thinking Fast and Slow av Daniel Kahneman. För den som är mer intresserad av psykologi, statistik, ekonomi, beslutsfattande och mänskligt beteende är boken en guldgruva)
Kom ihåg att självsäkerhet inte alltid betyder kunnande!
Förmågan att skylla motgångar på otur eller oförutsägbara händelser och samtidigt räkna framgångar som ett resultat av expertis göder illusionen om skicklighet och giltighet. Det kanske mest lättillgängliga exemplet på ett område där skicklighet är en illusion är den enorma marknaden för börshandel. Gång på gång har det visats att ingen kan konsekvent slå börsindex genom att köpa och sälja värdepapper, men ändå tjänar människor ohyggliga summor pengar på att försöka.
Svarta svanar
Världens finansiella marknader utgör oerhört komplexa system, som man naturligtvis har försökt modellera med det ena sofistikerade verktygen efter det andra sedan urminnes tider. Världspolitiken är ett annat extremt komplex system som sällan låter sig beskrivas i enkla termer – men man försöker. De mest komplexa systemen är ofta de som är mest känsliga för svängningar, eller för oförutsedda händelser. Det är till och med så att de händelser som får allra störst effekt ofta ligger helt utanför alla modeller som för tillfället finns! Ingen hade förutsett att terrorister skulle krascha flygplan i World Trade Center, eller vilka världspolitiska konsekvenser den enskilda händelsen skulle få. Börsen kraschade 2008, men det fanns inte många modeller som hade med att bank efter bank skulle kollapsa. Ett attentat i Sarajevo utlöste indirekt första världskriget.
Liknande händelser kallas ibland för svarta svanar. Begreppet syftar till att om man alltid har sett endast vita svanar, är det lätt att tro att alla svanar är vita. Dock behövs det bara en enda svart svan för att motbevisa hela den teorin! Svarta svanar är oförutsägbara, får stora konsekvenser och har en tendens att generera efterklokhet och efterhandskonstruktioner. Närvaron och effekten av svarta svanar gör att det blir ännu lite vanskligare att försöka förutspå börsens toppar och dalar, eller var och när nästa krig bryter ut.
Nassim Nicholas Taleb har skrivit en hel bok om varför vi borde röra oss bort från modeller som bygger på normalfördelade sannolikheter och små svängningar, och istället förbereda oss för det oförutsägbara. Boken heterThe Black Swan: The Impact of the Highly Improbable.
Är alla förutsägelser bortkastade?
Nej, så behöver det inte vara. Det skulle inte gå att överge alla politiska analyser vind för våg över natten, till exempel. Dock bör man vara medveten om vilka typer av förutsägelser man gör, och att allt arbete kostar tid och pengar. Delar av den tiden och de pengarna kanske hade gjort mer nytta på andra fronter än hopplösa spådomar.
Ska vi sluta analysera saker?
Nej, inte alls. Att förutse morgondagens väder går att göra med precision som åtminstone är bättre än gissningar. Oddssättare inom sportbetting lever på att förutse idrottsresultat och sätta odds med tillräckligt god marginal. Det går att visa att vissa personliga egenskaper och attribut är ärftliga, och så vidare. Dock bör man alltid fråga sig är två saker:
1. Handlar analysen om ett område som låter sig förutses?
Tumregeln är enkel. Ju större komplexitet – desto svårare att förutse. Den lite tråkigare sanningen är att ofta krävs det åratal av ambitiösa studier för att påvisa hur det egentligen ligger till. Det kan dock vara vettigt att utgå från en skeptisk synvinkel.
2. Har personen som uttalar sig rimligen tillgång till relevant data, samt kunskap för att kunna utnyttja den?
Det räcker inte med att området är tillräckligt förutsägbart, det krävs givetvis mycket från analytikerns sida.
Naturlig kaxighet
Fundera lite extra nästa gång en ”expert” uttalar sig om framtiden när det gäller börsen, valresultat, krig, klimat eller bostadsmarknaden. Det finns en god chans att experten presterar sämre än en tärning. Det intressanta med expert-exemplet ovan kanske inte är de usla gissningarna, utan det faktum att alla inblandade fullt och ärligt trodde på sig själva till fullo. Det ligger i människans natur att vara för självsäker, aningen överoptimistisk och inte speciellt självkritisk. Kanske är det ett resultat av att vår blotta existens och överlevnad hittills är en otroligt osannolik händelse (för en utomstående, universell observatör, för oss själva är det självklart). Ibland är det också en förutsättning för utveckling – om alla världens entreprenörer skulle handla fullt rationellt givet oddsen för framgång skulle inte ett enda företag startas. Kanske skulle inga krig startas heller, men det är bara en gissning.