fonder

Det är farligt att vara efterklok, del 3: Skenbar skicklighet

Leave a reply

Vi har tidigare pratat om att det är alldeles för lätt att vara efterklok och hitta mönster där det inte finns några, och om riskerna med topplistor. Idag ska vi titta på ett annat fenomen, som även det har att göra med sannolikhet och intuition. Vi ska försöka visa att om det finns tillräckligt många mediokra deltagare, kommer någon av dem oundvikligen att se briljant ut då och då.

Att singla slant är ganska svårt. Om man till exempel gärna vill singla krona så är det 50% chans att du lyckas, och följaktligen 50% risk att du misslyckas. Inga konstigheter! Hur svårt är det då att få krona tio gånger i rad? Jättesvårt (ungefär 0.1 procents chans per försöksomgång, alltså en på tusen försök)! Om någon skulle dra fram ett mynt, säga ”kolla in det här” och obekymrat singla tio kronor i rad skulle du nog bli ganska imponerad och/eller misstänksam.

Men låt oss nu titta på vad som händer om vi har massor av slantsinglare! I bilden nedan finns 1000 stycken. Varje gång man klickar på knappen så singlar alla ett virtuellt mynt, och har då 50% chans att stanna kvar i leken och 50% risk att åka ut. Lägg märke till att cirka hälften av de kvarvarande spelarna åker ut vid varje slantsingling. Leken fortsätter tills alla har åkt ut, och då kan vi se vem som klarade sig längst och hur många kast med myntet det krävdes för att vara bäst. Nu är det helt plötsligt inte alls ovanligt med tio, elva eller fjorton ”kronor” i rad! Tvärtom är det ovanligt om ingen alls lyckas med att singla rätt åtminstone 8-9 gånger i rad! Den lilla, men mycket viktiga detaljen som man också måste titta på är att det däremot inte är sannolikt att samma deltagare singlar slant som ett proffs i flera omgångar! Vidare så skulle vi få deltagare med många lyckosamma kast i rad (om än färre, i snitt) även om vi sänkte vinstchansen till under 50%!

Vad kan vi lära oss av det här? Slutsatsen är följande:

Om det finns tillräckligt många deltagare kommer någon alltid att lyckas, även oddsen är dåliga och om det inte går att påverka utfallet!

Ingen av slantsinglarna är bättre än någon annan. Ingen kan träna, och även om en slantsinglare har hittat på världens smartaste strategi så är det inte troligt att just den lyckas bättre än alla andra. Vad gäller då för oss åskådare?

Om vi bara tittar på utfallet kan vi omöjligen veta om det beror på tur eller skicklighet!

Låt oss som vanligt dra paralleller till finansvärlden! Även om det inte skulle gå att konsekvent slå marknaden (det kan man troligen inte), så kommer det alltid att finnas de som gör det, enbart på grund att det finns otroligt många som försöker. Om slantsingling och börsspekulation vore likvärdigt skulle kanske den som lyckas singla krona tretton gånger i rad skriva böcker, bli intervjuad i tidningar eller jobba som ”expert” på någon slantsinglingsfirma. Varje år finns det många aktiva fonder, traders och kluriga algoritmer som slår resten av marknaden, och det finns många som lyckas flera år i rad. Problemet är som vanligt att när vi tittar på längre och längre tidshorisonter så blir det svårt att hitta dem som lyckas i exempelvis flera femårsperioder efter varandra. I min mening tyder det på att mängden skicklighet och värdet i dessa tjänster bör ifrågasättas. Tänk på det nästa gång ni läser om årets stjärnmäklare och raketaktier eller följer ledarna på Shareville!

Kan spekulanter slå index? Absolut.
Kommer det alltid att finnas spekulanter som slår index? Jajamensan!
Beror det på skicklighet? Mycket svårt att veta. Antagligen inte.

Med tillräckligt många i leken kommer någon alltid att se skicklig ut, även i de fall det är omöjligt att vara det.

Det är farligt att vara efterklok, del 2: Problemet med topplistor

1 Reply

vinnareVinnare/förlorare, skärmdump från Avanza

Topp tre. Hetaste fonderna just nu. Bästa aktierna i september. Vinnare Stockholmsbörsen. Kärt bart har många namn! Banker och tidningar är pigga på att redovisa vilka värdepapper som har gått allra bäst på sistone. Oftast handlar det om aktier eller fonder, och oftast handlar det om en mycket kort tidsperiod (dagar, veckor eller månader). Vid en första anblick kan det verka harmlöst och till och med nyttigt, men topplistor av det här slaget är problematiska. Vi ska försöka förstå det med hjälp av ett exempel, men först måste vi prata lite om risk och volatilitet.

Risk och möjlig avkastning går hand i hand

Risk är ett centralt begrepp i all sorts värdepappershandel. Risk kan till exempel innebära sannolikheten att ett investerat belopp går förlorat helt, eller att en investering presterar riktigt uselt. Risk är alltså ingen bra sak i sig, men som inom många andra områden måste man ibland våga för att vinna. Riktigt grovt förenklat kan man sammanfatta det såhär:

  • För att få en hög avkastning måste man acceptera en hög risk
  • För att få en låg risk måste man acceptera en låg avkastning

Vissa tillgångar kan betala sig väldigt bra, men tyvärr kommer det med risken att de också går katastrofalt dåligt. Andra tillgångar är förhållandevis säkra och stabila, men då uteblir också de riktigt stora förtjänsterna. Exempel på tillgångar med hög risk är aktier och aktiefonder, medans räntefonder har låg risk. Det finns också instrument som med hjälp av till exempel belåning gör att svängningarna blir ännu större än vanligt, och då är risken väldigt hög. Viktigt här är också att man bör ta hänsyn till hela sin portfölj. Desto mer diversifierad (utspridd på olika tillgångar och branscher), desto lägre blir risken. En portfölj med 100% av innehavet i ett enda startup-företags aktier är kanske inte en bra idé om man vill få ner risken.

Risk är inte alltid dåligt

Risk låter kanske farligt, men det är inget man ska vara rädd för per automatik. En person med stora besparingar och mindre än fem år till pensionen vill rimligen ha en ansenlig del lågrisk-investeringar i sin portfölj, men en ung person som inte behöver sparpengarna förrän om tjugo år eller mer har råd att ha högre risk och kan därför förhoppningsvis tjäna in en större avkastning, eftersom på lång sikt kan svängningarna ridas ut. Risk är inte alltid dåligt, utan snarare en nödvändighet för bra avkastning.

Volatilitet – ett mått på svängningar

Tänk dig två aktier med precis samma resultat över en tidsperiod. Den ena aktien har rört sig med samma takt varje dag, medan den andra har hoppat upp och ned som en berg-och-dalbana. Man säger då att berg-och-dalbaneaktien har större volatilitet. Den pendlar upp och ned med större kraft än den stabila aktien med låg volatilitet. Volatilitet säger ingenting om huruvida en investering går upp eller ned, och är inte samma sak som risk. Dock är måttet besläktat med risk. Rent intuitivt kan man tänka att en aktie som svänger kraftigt medför en större risk att krascha.

Problemet med topplistor

Tillbaka till ämnet. Varför är topplistor så förrädiska? Det har att göra med volatilitet, risk och att vara efterklok. Om vi tänker oss en marknad som består av 100 olika aktier i företag som inte har något med varandra att göra. En gång om dagen uppdateras aktiernas värde, och varje företag har precis samma chans att öka eller minska i värde. Just den här marknaden går dessutom i genomsnitt varken upp eller ner på sikt. Det är alltså lika stor chans att öka tio procent i värde som att minska tio procent i värde. Det enda som skiljer dessa företag från varandra är deras volatilitet, eller spridning på värdeändringarna. Vissa företag kan bara öka eller minska med maximalt 5%, medans andra kan öka eller minska med upp till 20%. Kom ihåg att volatilitet och risk ofta går hand i hand!

Vad händer om vi simulerar denna låtsasmarknad i 100 dagar? Det är precis det som händer i exemplet nedan. Röda staplar har en hög volatilitet och blå staplar har en låg volatilitet.

Kör gärna simuleringen flera gånger. Den är totalt slumpmässig varje gång, men slutar alltid med att sortera tillgångarna efter slutvärde när simuleringen är slut. Vad ser vi då? Vi ser att de aktierna som har gått allra bäst tenderar att vara röda (hög volatilitet)! Det är de röda toppaktierna som hade hamnat på bankernas heta listor! De blå aktierna tenderar att hålla sig närmare marknadens snitt, i det här fallet runt nollstrecket. Så långt allt väl, men nu kommer kruxet. Även de allra sämsta aktierna tenderar också att vara sådana med hög volatilitet! Det är helt enkelt så att höga svängningar kan ge både väldigt bra och väldigt dåliga värden. Med den insikten kan vi nästan förstå varför topplistor är vanskliga, men vi behöver en sista pusselbit:

Det är omöjligt att veta vilka av aktierna som hamnar på botten och vilka som hamnar på toppen.

 

Eftersom ingen (inte ens börsproffsen) kan förutspå framtiden finns det inget som säger att det är samma aktier som kommer att dyka upp på topplistan nästa dag, eller nästa vecka, eller nästa år. Verkligheten är inte långt från simulationen i exemplet, där varje stapel har lika bra chans att hamna i botten som toppen. Lyckligtvis har verklighetens börs den fina egenskapen att den tenderar att gå upp över tid, istället för plus minus noll.

När du ser en topp-tre-lista över de just nu hetaste aktierna ska du tänka på följande:

  • Du ser en lista med aktier som förmodligen har en hög varians, och därmed en hög volatilitet (du ser aktier med röda staplar)
  • Aktier med hög volatilitet innebär ofta en hög risk
  • Det finns inget som säger att en aktie kommer fortsätta att gå bra i framtiden
  • Att konstant följa kortsiktiga topplistor kan leda till dyra handelsavgifter och en dåligt spridd portfölj (och magsår)

Strunta i topplistorna

Mitt råd är att blunda för topplistorna. Sätt upp ett månadssparande med en fast summa, och sprid de långsiktiga investeringarna på en handfull billiga indexfonder. Då kan du sova gott i både med- och motgång.

Det är farligt att vara efterklok, del 1: Att leta mönster

1 Reply

Idag ska vi prata om mönster på värdepappermarknaden. I diagrammet nedan kan man se hur ett värdepapper har utvecklats under en tvåårsperiod. En punkt på linjen representerar innehavets värde för en viss dag, räknat i procent från utgångsvärdet. Lägg noga märke till kurvan, och se vilka trender och mönster du kan hitta. Finns det kanske perioder med tydlig uppgång eller nedgång? Går det att urskilja tydliga toppar, dalar och andra tidpunkter som varit viktiga för utvecklingen? Fundera sedan på när det vore optimalt att sälja, köpa eller behålla detta värdepapper. Testa att trycka på knappen ”ny data!” för att göra om övningen med en ny och fräsch kurva.

Om du är som de flesta andra människor, så var det inte speciellt svårt att hitta tydliga trender. Hjärnan är fenomenal på att hitta mönster i vår omgivning. Vi arbetar konstant med att läsa av och tolka vår omgivning, och det ligger till grund för våra dagliga beslut i såväl nödsituationer som vardag. Men var har detta med värdepappershandel att göra? En del kanske redan har gissat det, men grafen ovan är helt och hållet slumpmässigt genererad. Kurvan ritas genom att varje dag singla en slant, och öka värdet med en procent om det blir krona, och minska värdet om det blir klave. Det finns absolut noll samband mellan vart kurvan var på väg igår och vart den tar vägen idag, och ändå hittar man alla dessa mönster och tendenser. Hjärnan är så bra på att hitta samband att den gör det även när det inte finns några!

I börsvärlden sysslar många med teknisk analys, som grovt förenklat är ett sätt att utifrån historiska data försöka räkna ut trender och mönster och därmed försöka lista ut vad som ska hända härnäst. En analytiker tittar på exempelvis en akties kurva för de senaste månaderna, dagarna, timmarna eller minuterna och använder en stor verktygslåda med mönster för att bestämma vad som är bäst att göra härnäst. Problemet med teknik analys är att den inte fungerar. Den vanliga tumregeln gäller fortfarande – ingen kan på kort sikt förutspå (med någon som helst säkerhet) om börsen kommer gå upp eller ner. Ingen människa, inga mönster och inga algoritmer. Att försöka tolka kurvor likt den ovan är endast en övning i att vara efterklok.

Varför fortsätter man ändå? Varför finns det en enorm mängd professionella handlare som sysslar med sådant här ändå, när de flesta skulle ha lyckats bättre genom att bara investera i index och luta sig tillbaka? Anledningarna är många, men här är några idéer:

Viljan att tro på mönster

Hjärnan är en mönsterigenkännande maskin, som jag nämnde tidigare. Det är lätt att luras att hitta mönster, och lätt att tro att dessa mönster kommer att upprepa sig i framtiden. Slumpmässighet är svår att acceptera.

Partiskhet mot överlevare

Det finns gott om traders som lyckas oerhört bra. Tyvärr finns det oftast ännu fler som lyckas katastrofalt dåligt, men dessa hör man sällan om. Givet den stora mängden aktiva aktiehandlare är det oundvikligt att många har tur med sina analyser och lyckas bra. Det är dessa som ger ut böcker, blir intervjuade i TV och bloggar om senaste tricken. Tyvärr finns det, som med slantsinglingen, inget samband mellan vilka som lyckades förra året och vilka som kommer att lyckas i år.

Möjligheten att bli rik

Att försöka tajma marknaden är en lockande strategi för att ”bli rik snabbt”. Det finns många proffs som lever gott på att sälja in sådana idéer till intet ont anande konsumenter. Tumregel – det går inte att tajma marknaden. Så enkelt är det.

Indirekta förtjänster

Traders som handlar åt andra (till exempel fondförvaltare) behöver inte lyckas bättre än snittet så länge de kan övertyga kunden att de kan det. Tekniska analyser och avancerade verktyg riktade mot konsumenter kan trigga handel åt börsmäklare, och handeln genererar intäkter åt mäklaren i form av courtage. Själva analysen behöver alltså inte vara så bra. Någon tjänar på affären ändå. Tumregel – det är inte du.

Dumpa din fondförvaltare

3 Replies

Idag ska vi prata om fonder (om aktiefonder, närmare bestämt). Grovt sett är en aktiefond är en samling aktier, och som sparare kan man investera pengar i en fond och får då ta del av de vinster och förluster som de ingående aktierna genererar. En fond kan förvaltas antingen aktivt, av någon form av förvaltare, eller passivt. Mer om det senare.

Idén är enkel. Passivt förvaltade fonder, som indexfonder, är på lång sikt oftast mycket bättre än aktivt förvaltade fonder. Denna enkla idé bygger i sin tur på tre andra, enkla, faktum:

  1. Ingen kan förutse om börsen kommer att gå upp eller ner den närmaste tiden.
  2. Aktivt förvaltade fonder slår inte index över tid.
  3. Aktivt förvaltade fonder kostar mycket pengar, till skillnad från passivt förvaltade fonder.

Alla tre påståenden är mycket omskrivna, men det finns också enorma volymer av forskning på området. Den forskningen har hittills gett en påfallande klar bild. Låt oss prata om en punkt i taget.

1. Ingen kan förutse om börsen kommer att gå upp eller ner den närmaste tiden

Åtskilliga miljoner av människor spenderar en stor del av sina liv med att försöka lista ut vilka aktier som kommer att gå upp eller ner framöver. Åtskilliga miljoner av människor har teorier om när det är smart att köpa och när det är läge att sälja. Spaltmetrar skrivs i dagstidningarna, dyra handelsverktyg byggs, universitetsutbildningar ges och finansbolag skapas.

Har någon lyckats att konsekvent förutspå börsens svängningar och rörelser? Har någon på riktigt kunnat säga med säkerhet att vi står inför en krasch eller uppgång? Nej. Absolut inte.

Vissa professionella traders tror kanske att de kan spå framtiden, men det kan de inte. Än mindre kan vi amatörer det. Efter alla superdatorer som sysslar med automatiserad handel, börshajar på världens finansbolag och halvamatörer som sitter hemma framför börssajterna hela dagarna så är vi ändå sist på bollen.

Vi ska inte gå in på djupet om varför ingen kan förutspå marknaden, men detta faktum leder mer eller mindre direkt till vår nästa punkt:

2. Aktivt förvaltade fonder slår inte index på lång sikt

Först och främst, vad är index? Ett index är ett mått på hur en viss marknad presterar. Exempelvis kan man titta på hur de 100 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen rör sig, och så använder man det som mått på hur börsen går “i snitt”. Index är viktat så att de större aktierna representerar en större andel, och mindre aktier följaktligen en mindre andel.

Alltså är index ett bra måttstock att jämföra aktier och aktiefonders prestation med på en viss marknad. En fondförvaltares mål bör vara att få sin fond att ge så god avkastning som möjligt genom att köpa och sälja aktier, men som vi har sett i punkt 1, så kan ingen förutse när och hur börsen kommer att gå upp eller ner. Ingen. Inte ens professionella förvaltare med moderna verktyg och tekniker. Det låter kanske orimligt att det skulle finnas en hel industri som konstant misslyckats med att prestera under medel, men forskningen är entydig.

En av de mest använda källorna är Standard & Poor’s Indices versus Active Funds Scorecard (SPIVA) som sedan 2002 noga följt fondmarknaden, och år efter år konstaterat att aktiva fonder är ganska värdelösa på att prestera.

SPIVA® Europe Scorecard Mid-Year 2015 (men titta gärna på vilket år som helst här):

”When viewed over a ten-year period, about 92% of eurozone equity funds and approximately 87% of European equity funds trailed their respective benchmarks”

Wikipedias sida om att försöka tajma marknaden sammanfattar det hela såhär:

“Studies find that the average investor’s return in stocks is much less than the amount that would have been obtained by simply holding an index fund consisting of all stocks contained in the S&P 500 index.”

Källor (bland annat): Forbes, Morningstar

Från undersökningarna kan man också utläsa att det trots allt finns en hel del fonder som har slagit index. Det är inget konstigt med det. Problemet är dock att man på förhand inte visste vilka det skulle bli. Det finns gott om (något fler) fonder som på motsvarande sätt hamnade långt under snittet. Dessutom är det inte troligt att det är precis samma fonder som går bra nästa tidsperiod. Jämför med att det finns personer som har vunnit på Bingolotto flera gånger, men de är inte speciellt många och det är inget som säger att de kommer att vinna igen i framtiden.

3. Aktivt förvaltade fonder kostar mycket pengar, till skillnad från passivt förvaltade fonder

Även om banker och fondbolag misslyckas med att överlista marknaden, tar de bra betalt för att de försöker. De flesta fonder har en förvaltningsavgift på någon procent eller två (eller ännu mer). Det kanske inte låter som speciellt mycket, men låt oss räkna på det. Säg att vi månadssparar (en mycket bra idé) 3 000 kronor per månad i en aktiv fond som presterar precis som index. Vi har tur, eftersom en majoritet av de aktiva fonderna presterar UNDER index, som vi nu har lärt oss. Hur som helst så har fonden har en dyr avgift på 2% av innehavet. Eftersom vi vet att aktiemarknaden endast är lämplig på lång sikt, gör vi detta i 20 år och återinvesterar vår avkastning. Under dessa 20 år tuffar börsen på bra och ger oss en genomsnittlig avkastning på 6% per år. På 20 år har vi satt in 720 00 kronor, och fått hela 400 000 kronor i avkastning! Inte illa! Tyvärr har vi också betalat i runda slängar 200 000 kronor i avgifter. Som om inte det vore nog har vi gått miste om ytterligare 40 000 spänn i utebliven avkastning. Om avgiften varit 0% hade vår avkastning alltså varit 640 000 kronor. Detta är illustrerat nedan. Notera att ju längre tiden går, desto större blir gapet mellan den blå avgiftsfria och den röda avgiftsbelagda linjen.

Screenshot 2015-10-31 14.49.14

Vi har alltså betalat 200 000 kronor i avgifter för fonden, utan att få något tillbaka för pengarna! Förvaltningen ger oftast inget som helst värde, utan snarare tvärtom. Kom ihåg att detta är fallet för nästan alla aktivt förvaltade fonder över lång tid!

Vill du räkna med egna siffror? Testa avkastningskalkylatorn!

Att räkna på det här är såklart lite krångligt, men på senare tid har man börjat få upp ögonen för fonders kostnader och infört det så kallade Normanbeloppet för att jämföra fonder. Det är en siffra som visar hur mycket som uppskattas gå till rena avgifter och utebliven avkastning på en börs som rör sig sakta uppåt. För aktiefonder använder man 6% årlig avkastning för Normanbeloppet, precis som i exemplet ovan. Normanbeloppet anges ofta bredvid andra fonduppgifter såsom förvaltningsavgift och senaste trender.

Det här med dyra fonder utan mervärde är såklart tokigt, men vad kan vi göra istället? Vi kan inse att om vi inte kan slå index, så är det ingen idé att försöka. Vi behöver å andra sidan inte nöja oss med något sämre heller. Som tur är finns det indexfonder! Indexfonder är konstruerade för att helt enkelt bestå av de aktierna som man använder för att räkna ut index, och kommer därför att följa index automatiskt. Det är väldigt enkelt att konstruera sådana här indexfonder, och datorer är extra bra på det. Det behövs ingen aktiv förvaltning, inga speciella strategier och ingen stor arbetsinsats. Därför har indexfonder oftast mycket låga avgifter, i storleksordningen 0,5% eller nedåt. Numera finns dessutom några svenska indexfonder som är helt gratis, till exempel Avanza Zero eller Nordnet Superfonden. De som erbjuder sådana fonder har insett att det är ett bra sätt att locka kunder till deras bank, så de behöver inte tjäna pengar på just indexfonderna.

Kom ihåg att din bankman är en säljare. Din bank tjänar pengar på att du har dina pengar i bankens fonder. Avsätt istället en fast summa varje månad och sätt upp automatiska inbetalningar till en eller flera indexfonder med låga avgifter, gärna spridda över flera marknader. Då slipper du bry dig om kortsiktiga börsrubriker från aningslösa “experter” ett bra tag framöver.

Intresserad av att läsa mer?

Jag tycker att Småspararguiden, och speciellt småspararens budord är en grym källa till privatekonomisk allmänbildning. Boken Så kan alla svenskar bli miljonärer har en sensationell titel, men beskriver i grunden hur man kan tänka med sitt sparande. För den som är intresserad av djupare statistiska och psykologiska analyser rekommenderar jag som alltid Daniel Kahnemans fantastiska bok Tänka snabbt och långsamt.